Det har snart gått en månad sedan jag gjorde operationen. Den 16 mars tog de en ”tårtbit” från mitt högra bröst och 2 st lymfkörtlar. Efter 3 veckor fick jag provsvaren på patologens analys.

Efter operationen kände jag mig psykiskt starkare. Trots att jag inte kunde sova på sidan, lyfta något, och skola om mig till att bli vänsterhänt. Bara det…att göra allt med vänster hand…toalettbesöken slutade ofta i gapskratt…säger inget mer om det.

Det var med en klump i magen som jag och Niklas gick in i väntrummet på kirurgen. I min hjärna hade jag målat upp hur jag ska gå igenom helvetets behandling med cytostatika och tappa håret.  Vi vågade inte hoppas för mycket på det positiva, rädda för att få en käftsmäll. Jag såg mig om i väntrummet och mötte vilsna, oroliga blickar.  Visste precis hur de känner.

Läkaren jag träffade var en äldre kvinna, med en auktoritet som fyllde rummet, och som fick mig att känna, att vad hon än bad mig om så var det bara att utföra. Man ifrågasätter inte en sådan person, utan niger och ler. Min första tanke var att det är henne de skicka när det är riktigt illa. Jag känner mig spyfärdig. Nu är det kört…

På ett ögonblick vänder det: Läkaren pratar sakligt, pekar och förklarar, går igenom operation och analys. Såret har läkt bra, resultatet är fantastiskt. De problem som finns är normala och kommer försvinna med tiden.

Inget angrepp på lymfan, cancern var långsamtväxande, celldelningen långsam, ingen cytostatika. Jag andas ut i ett långt andetag. -Är det bra? frågar Niklas. -Det är ett bra utgångsläge, svarar läkaren.

Cancern som jag har är hormoniell. Det innebär att cancercellerna behöver östrogen för att överleva och växa. I 5 år ska jag äta östrogenblockerare. Cancern ska svältas ut. Först ska jag strålas i ca 3 veckor, 1 gång om dagen. Hur jag reagerar på det återstår att se. Om jag blir en rysk kulstöterska med oönskad hårväxt här och där, återstår att se.

Hand i hand går vi från läkaren. Vi är tysta. Finns inget mer att säga. Vi kramas i hissen och drar en gemensam suck. Det är lugnet efter stormen. Nu ska vi börja laga det som stormen skadat. Vi gör det tillsammans.